Senaste inläggen

Av Agony - 25 januari 2010 15:22

förlåt för världens sämsta uppdatering, men antar att inte många följer bloggen längre...


Har börjat tänka på döden mycket senaste tiden, inte för att jag är gammal och den närmar sig på ett naturligt sätt, har bara insett att döden inte är förutsägbar och inte heller alltid naturlig.


Det är inte det att jag är rädd för min egen död, (menar dock inte att jag inte har respekt för den) jag är rädd för död inom min närhet. Bara att tänka på att någon i min närhet dör delar mitt hjärta. Om det gör så ont att bara tänka på det vill jag inte ens försöka föreställa mig hur det är om det händer. Min mormors bästa kompis dog i veckan(vila i frid) kan tänka mig att när man kommer upp i ålder (if i do) och personer i ens närhet trillar av pinn titt som tätt att man sakta men säkert börjar vänta in sin egna dag. Jag själv tänker på döden, som är 50 år yngre än min mormor, tänk då hur hon tänker. Jag vill inte fråga henne, för det skulle göra ont i mig, även om jag insett att jag själv inte är odödlig behöver inte betyda att jag VILL inse att andra också är dödliga.


Någon tillit till religion kanske skulle hjälpa? Men det gör väl lika ont även om man tror att man kommer träffas igen? det blir väl inte enklare för det? Eller blir det? Man kanske blir lika sorgsen ett tag, men ser samtidigt ett ljus i att man kommer träffas igen. Det kanske blir lättare än att tro att man aldrig får se personen igen. Men ska man ta till sig en religion bara för att sorgen blir lättare? Det är väl inte bara pga genvägar man tror?jag tror inte att det handlar om att man VILL tro, det ska komma naturligt, vad skulle man göra utan tron?


nog om det

HEJ

Av Agony - 3 oktober 2009 18:53

Hösten är på ingång, och för första gången känns det inte som att jag kommer gå under! Känns klyschigt att säga, men jag är verkligen glad att jag har någon att dela kalla och regniga höstkvällar med.

Tidigare höstar och vintrar har verkligen inte varit roliga för mig, de har kantats av depression och livsändrande händelser. Känns dock ändå som att denna hösten kommer innebära en del livsändrande händelser, men de flesta kommer förhoppningsvis att vara positiva. Och som man säger "what doesn't kill you make you stronger". Men även om jag ser positivt mot hösten för en gångs skull så vet man ju att mörkret kommer och att man blir på lite sämre humör. Men "du kan om du vill" som den mycket vise mannen Ulf Lundell säger!


Jag har lärt mig att se med andra ögon på allt som händer, jag har lärt mig att hantera min ilska och istället rikta min energi på saker som är värda min energi, jag väljer inte längre att plocka onödiga konflikter bara för att jag behöver avreagera mig på. Jag har vuxit som människa och verkligen hittat mig själv! och denna gång inte genom någon annan, utan tack vare att jag har människor runt omkring mig som låter mig växa och låter mig ta min tid att hitta vem jag är, trots att de alltid vetat hur jag egentligen är; de har gett mig chansen och stått ut med mina utbrott för att de ser att jag växer och letar, letar och letar. De har väntat och stöttat mig på vägen, och äntligen vet jag vem jag är! Vissa behöver mer tid än andra, och i och med händelser i mitt liv har detta sökande kanske saktats ner, men samtidigt har de kantat mig och utan dessa upplevelser hade jag inte lärt mig allt jag har lärt mig och jag hade inte valt de vägar som jag idag valt! jag hade inte heller tytt mig till de människor som jag nu tyr mig till och jag är verkligen tacksam till de som jag har nära! Samtidigt vet jag att vissa människor som man har nära antagligen bara är tillfälliga och inte någon man ska dela ALLTING med. Men detta betyder inte att jag uppskattar dem mindre, jag vet vad jag har dem till och därför är det skänt att de finns där och fyller sin plats. Man väljer faktiskt vilka man vill ha i sin närhet! Och på vilket sätt de ska finnas i ditt liv, vilken funktion de fyller och vad man ska säga till dem och inte.

Riktiga vänner hugger dig i magen och inte i ryggen!!!



Av Agony - 23 september 2009 20:13

Har så extremt många tankar just nu, men har inte riktigt hittat rätt sätt at formulera alla tankar på. Får ta och samla mig någon dag, kanske imorgon när jag bar aska tvätta o städa hela dagen, brukar vara bra för att kunna tänka lite.


I alla fall, möter ju som sagt många nya personer nu, och jag får insikt om hur lycklig jag egentligen är, samtidigt som jag lider med några när de berättar sina historier. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det är jävligt skönt att jag inte sitter i den deppiga sitsen som de sitter i, kanske är det för att jag inte kommit dem tillräckligt nära för att jag ska känna att jag hellre hade velat bära deras smärta, som jag vill med alla som är riktigt nära mig.


Det sorgliga är inte att man inte kan bära alla andras problem, och en riktig vän inte skulle vilja skjuta över alla sina bördor på någon som man bryr sig riktigt mycket om. Det enda man kan göra är att visa att man finns där och ställa upp, som jag sagt så många gånger förr: DEt är inte orden som visar vem du är, det är handlingarna!!! Det räcker inte att säga att man vill ställa upp och ta över bördorna, utan visa att man VERKLIGEN försöker!


äh, jag vet inte vad jag pratar om...

Av Agony - 21 september 2009 17:00

Har precis börjat en ny kurs och därmed helt nya människor och en helt ny sorts umgängeskrets!

Det finns en tjej i klassen som verkligen utstrålar godhet, en sån människa man själv vill verka vara. Hon är verkligen helt underbar och jag avundar hennes ork att vara snäll mot alla och ork att ställa upp för alla hela tiden! Det är inte många som orkar och inte ens många som försöker. Försöka är ju i alla fall det minsta man kan göra för att försöka få en mindre egocentrisk värld.


En annan typ av människor är de som ständigt överraskar och är en helt annan person än vad man föreställt sig, det behöver inte handla om att jag har dömt ut människan som att vara si eller så från början, utan att personen i fråga kanske inte alltid är jätteöppen utan mer reserverad och väntar ett tag med att öppna upp sig. Detta är något man verkligen måste respektera, att öppna upp sig för människor är inte alltid det lättaste att göra, men som den personen kan växa i dina ögon efter man har gett den tiden att känna sig trygg och trivas i ditt sällskap. Samtidigt behöver det inte vara så att man blir positivt överraskad, det kan vara helt tvärtom och man inser att den här människan inte ens var värd att lägga tid på, men var inte sur över det, utan väx istället själv som människa och inse att du har gett personen chansen som den förtjänat istället för att döma bort människan redan från starten. Detta är även det  ett ytterligare steg att försöka få en mindre egocentrisk värld.



Av Agony - 17 september 2009 11:47

Lyssnade på debatten förra veckan angående exprimentet som satts igång där en man ska försöka pumpa ur mjölk ur sina bröst. tydligen har detta expriment gjorts på män innan och vissa har lyckats producera bröstmjölk.

Det jag tycker om detta är att okej, han får la göra det om han vill, men jag tycker inte att det ska läggas in i jämställdhetsdebatten, det finns andra frågor som är mer centrala och viktigare att skapa debatt om.

Personligen hade inte jag velat att min man skulle ammat våra barn, jag tycker att det är en naturlig grej som kvinnokroppen producerar, och det naturliga ska inte ändras bara för att vi ska få ett "jämställt" samhälle. Som Maria Abrahamsson sa: " om jag vore feminist skulle jag bli galen för att de tar ifrån oss det enda vi har kvar som bara vi kan göra." Jag håller fullständigt med. JAg tycker det är en vacker grej som är till för kvinnorna, helt naturligt, inte utpumpat ur ett mansbröst!



Av Agony - 15 september 2009 09:30

Jag tror att jag är tillbaka till min blogg, tror betyder att jag kände suget efter att skriva av mig lite, men kankse tappar suget direkt efter detta inlägg är klart. Men jag hoppas att jag ska skriva lite då och då, för alla mina tankar är ju knappast bortblåsta bara för att jag nu igen är genuint lycklig och har hittat ett EGET hem!


Läste igenom det inlägg jag skrev sist här på bloggen, inte så mycket positivt i det inlägget, men det gick inte lång tid efter det som allting vände, det är nog så som alla säger, när man väl slutat leta så hittar man det man ska hitta. det som är meningen för just DIG att hitta.


Sommaren som jag har gått igenom har både gått upp och ner, men trots allt detta har det nog varit en av de bästa somrar jag någonsin upplevt! Jag har gjort det JAG har velat, jag har trivts och trots de motgångar jag har mött har jag kommit upp igenom, och samtidigt lyckats att inte stöta bort min älskade. Det är inte lätt för mig att släppa in en människa så som jag har gjort nu, allt detta är helt nytt för mig. Men jag stormtrivs, jag måste erkänna att jag gjort en del uttalanden tidigare som har varit helt fel, att jag inte skulle kunna umgås med en och samma person så gott som hela tiden stämmer verkligen inte, men jag erkänner det, och erkänner samtidigt att jag har dömt människor för snabbt, men det är lätt när man aldrig förr har varit i samma situation, eller hur?


Det hände en stor grej en månad efter vi hade träffats som jag inte visste om det skulle bli slutet för oss eller om det skulle föra oss närmare varandra, jag mådde riktigt dåligt, men det visade sig att det var en MAN jag hade träffat och inte en pojke (i huvudet alltså) och han tog det precis så som jag hade hoppats, han var helt underbar och problemet förde oss faktiskt närmare varandra. Om jag däremot inte hade sagt något och sannigen hade kommit fram hade det nog dödat vårat förhållande, så vill man ha något seriös så är det lika bra att vara ärlig från början, det lönar sig i längden.


Love like you have never been hurt!






Av Agony - 3 maj 2009 23:19

jag ska sluta skriva på denna blogg, i alla fall under en lång period, kommer kanske ta upp det på nytt på någon annan adress, jag säger hej då till mitt känslomässigt struliga liv och säger: "välkommen tillbaka, bitterfitta"

för det är just det jag är, en bitterfitta, hellre det än att gå omkring o bli sårad...


jag är trött på hela mänskligheten, fler och fler i min omgivning har visat sig vara svagare och mer omoraliska än jag nånsin trott. Folk saknar respekt och etikett, de vet inte hur man ska bete sig på ett acceptabelt sätt och jag är riktigt trött på det!


Ta tag i era liv och skaffa er innerlig lycka, prata bara moral om ni själva kan leva upp till det och var inte så jävla snabba med att döma andra människors beteende, för ni är fan inte mycket bättre själva om ni tittar er noga i spegeln! ordna upp era egna liv innan ni sitter och snackar om hur fel någon annan lever sitt liv, det är deras val och det är de som kommer få leva med konsekvenserna, inte du. Okej, nu låter det som dubbelmoral för att jag nyss skrev om att jag inte orkar med mänskligheten, men då handlar det om när du blandar in andra människor i ditt problem och de får ta en del av smällen, klarar du själv inte av de val du har gjort ska du fan inte skjuta över problemen på någon annan... Sköt du ditt så sköter jag mitt! Blanda inte in mig i ditt liv så länge som du inte har tänkt att även jag kommer få något fint utav det, en relation bygger inte på att bara ta, det handlar om att ge också! Ställer någon upp för dig ska du vara jävligt noga med att visa att du finns där också, annars kan det gå åt helvete jävligt snabbt. Försök inte utnyttja mig, för tro mig, på ett eller annat sätt kommer smärtan du orsakat mig komma tillbaka till dig, fast 200 gånger värre!



Hej då soft me, och välkommen tillbaka bitterfittan, du är efterlängtad!

Av Agony - 27 april 2009 18:55

nu kommer ett förbannat inlägg, för att jag är jävligt förbannad..


Jag har blivit så jävla grundlurad.. Jag föll för en kille, som jag trodde var gift, men han sa att han inte var det, och jag är så JÄVLA korkad att jag tror honom... han lurade helt enkelt skiten ur mig, jag borde fattat.

Grejen är att han snackar så jävla mycket om moral, men har tydligen inte mycket, för otrohet för mig betyder jävligt låg moral. Att lura både mig och sin fru på det sättet tyder också på dålig moral. Jag är krossad, jag blir inte kär ofta, men jag blev det nu, och jag är jävligt glad över att jag år sån jävla snokare att jag kollade upp honom på nätet, för sanningen hade fanimig inte kommit från hans käft i alla fall!


Jag är trött på människor medlåg moral, jag är trött på människor som bara utnyttjar, jag är trött på folk som ljuger om såna stora saker, jag är trött på HELA JÄVLA MÄNSKLIGHETEN! på torsdag ska du få se din jävel! du har lekt runt med fel person ditt jävla as!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards